Islandsgymnasium i Linköping
Ni kanske minns när jag berättade i februari någon gång, att Vretaskolan skulle lägga ner sin islandslinje? Nu är det klart att Real ska starta med den linjen i stället. Minou har sökt den, så nu är det bara att hålla tummarna att hon kommer in.
Tyvärr har man ju inga gamla antagningspoäng att gå tillbaka och titta på, men ligger inte poängen mycket högre än vad de gjorde på Vretaskolans islandslinje, så är det grönt. Då blir det islandshäst för hela slanten för Minou!
Nosans gosegubbe i sommardress.
Första Dagarna Med Sílfrun
Sílfrun var i alla fall en ängel att lasta, trots att hon aldrig åkt transport tidigare. Hon stod lugnt och stilla hela vägen och när vi kom fram här hemma var hon lugn som en filbunke.
Vi ville naturligtvis inte släppa ihop henne med övriga flocken första kvällen, så hon fick gå i en egen hage tillsammans med Lilleman.
Sílfrun visade genast att hon inte tolererade något otrevligt bemötande från Lilleman. Så de blev vänner ganska snabbt.
Så här såg det ut på morgonen dagen efter när vi kom ut till hästarna.
Sílfrun låg och vilade, medan Lilleman stod strax bredvid och vaktade (man kan se en pytteliten skymt av hans skugga till vänster av fotot).
Sedan var det dags för Hanse att få hälsa på Sílfrun ordentligt (det var ju ishockey på tvn kvällen innan, så det blev bara hjälp med avlastningen och en snabbhälsning innan han pep in till tvn igen).
Sílfrun var lika social och mysig som hon var hemma i Manketorp, trots att hon rest en lång väg kvällen innan och sedan hamnat på ett helt nytt ställe.
Avslappnad tjej som blir kliad av nya Husse.
Det ska vara rättvist, båda pållarna vill ju ha kli.
Men Sílfrun vill nog ha lite mer än hon kan få.
Kanske går den här sidan bättre? Eller....
....uppe i Husses ansikte får man garanterat ordentligt med uppmärksamhet.
När vi morgonfodrat lämnade vi dem så här. Ätandes i samma hög.
Vi bestämde oss för att Sílfrun skulle få en dag i lugn och ro tillsammans med Lilleman. Så inget ihopsläpp med de andra pållarna förrän på lördagen. Det är nog skönt att få landa lite efter en lång resa och ny miljö, innan man ska bli utsatt för nya påfrestningar.
Så inte förrän på lördag morgon var det dags för lilla tjejen att få träffa resten av gänget. Ihopsläppet gick jättebra. De sprang runt en stund allihopa, i hagen. Men ingen var dum mot Sílfrun. Hon blev inte jagad, även om det var hon som sprang först hela tiden. När Sílfrun saktade av så gjorde resten av flocken det med. Så det kändes verkligen som ett toppen-ihopsläpp.
Sílfrun med gänget i släptåg.
Här har de ökat till galopp.
Kolla öronen, alla ser ut att ha ganska roligt.
Dags för en liten luktpaus.
Man kanske ska ta och hälsa också?
Med tanke på Chanelles långa hals, är hon nog lite osäker på vem den där nya lilla tjejen är.
Men det talar Sílfrun om, hon skrämmer hela gänget.
Sedan fortsätter hon att ägna sig åt alla nya lukter som finns överallt. De andra hänger nyfiket med förstås.
När vi lämnar dem är de fortfarande i lukt och hälsningsstadiet.
Under hela första dagen som Sílfrun var tillsammans med sina nya kompisar, var det lugnt och stilla i hagen. De hälsade och nosade på varandra ibland, men mest gick de och betade. Sílfrun gick hela tiden lite i utkanten av flocken och hon blev aldrig bortjagad av de andra. Så det kändes väldigt bra i mitt "mammahjärta".
Dagen efter kunde man se en liten förändring. Chanelle och Sílfrun gick gärna nära varandra. Även Lilleman kunde få vara med på ett hörn. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig i fortsättningen. Det ser i alla fall väldigt lovande ut.
Välkommen Sílfrun från Manketorp!
Ja, det är denna lilla pärla som fick följa med oss hem från Manketorps Islandshästar i torsdags.
Hon är alldeles ljuvlig!
Supersocial, snäll och underbart söt.
När jag såg bilderna på Sílfrun i annonsen,
sa det klick.
Jag har varit med om det två gånger tidigare i mitt liv
och det blev så rätt båda gångerna.
Så att det skulle bli just Sílfrun fanns det ingen tvekan om.
Sílfrun är en treårig tjej på dryga 130cm.
Hon har färgen silvermusblack.
Sílfruns pappa är den silvermusblacka hingsten
från förra inlägget.
Jag vill tacka alla er som var med på min gissningslek!
Det var jätteroligt att se hur ni tänkte och resonerade om vilken häst som föll mig mest i smaken.
Ni har ju verkligen rätt i att jag gillar isabeller och hästar med "färg".
Helt rätt svar hade Johanna som har Skogsstjärnas New Foreststuteri.
Mer om Sílfruns första dagar i sitt nya hem,
hoppas jag hinna med att skriva om i morgon.
Nu ska jag iväg till jobbet.
Manketorps Islandshästar
I går åkte Minou och jag till Oskarshamn och
Manketorps Islandshästar.
Där träffade vi Maria och hennes fina hästar.
Vi gick runt i hagarna och hälsade på de flesta.
Minou fotade (förstås).
Här kommer ett litet axplock av fotona.
Fina hingsten Grásteinn frá Grafarkoti.
Kolla vilken härlig nacke!
Visst är det fint med linfuxar.
Ytterligare en fin fux.
Marias favoritsto.
Ett av de söta ungstona.
En liten tjej med häftig småkrusig man.
En riktigt ljus isabell.
Ytterligare ett silvermusblackt ungsto.
Ett fint gulbrunt sto.
Det mest spännande med den här dagen var dock inte att titta på alla fina pållar.
Det var att en av dem fick följa med oss hem!
Min allra första islandshäst.
Snart får ni veta vem av dem det är.
Men innan dess vore det roligt med en gissningslek.
Vilken av hästarna tror du att det är?
Hingstsläpp i Sommarhagen
Jag fick en liten påminnelse i går att det var dags för en uppdatering här på bloggen. Jag håller absolut med! Nu är det en vecka sedan senast. Usch på mig!
I helgen har jag varit i Uppsala hos mina älskade gullungar (barnbarnen). Det var dags för barndop. Flora, som hunnit bli fyra månader skulle döpas och även Isa-Lova som det inte hanns med något dop för när hon var bebis.
Jag kom hem sent i måndags kväll och sedan har det varit jobb. Men i tisdags kväll gick jag igenom staketet till hingstarnas sommarhage. Lagade och spände trådar. Det tog inte så lång tid, någon timma kanske. Hagen är bara på lite drygt två hektar så det blir ju inte så mycket staket.
Efter staketgenomgången hämtade vi pojkarna och kunde släppa dem på grönbete. Kameran var med så Minou fotade och fick en hel del fina bilder. Hon använde vårt nya 50mm objektiv. Vi är ganska nöjde med kvalitén, bilderna jag visar är inte beskurna eller redigerade vad det gäller skärpan (hinner inte) och ändå är de helt okej, tycker jag. Det blir lite spännande bilder där skärpan ligger på, i det här fallet hästarna, och resten blir suddigt.
Hembys Eliot och Dimmans Da Capo.
Da Capo.
Mera Da Capo.
Eliot.
Dior Beauty.
Mera Dior.
Eliot svävar i luften.
Funderingar i kvällssolen.
Sibborps Wiwant eller Svarten som vi kallar honom, ägnade sig inte åt att springa runt. Här var det mat som gällde.
Eliot beskådar sin nya hage.
Även Dior och Eliot blev hungriga efter en stund.
Men Da Capo hade lite annat att styra med. Följa mig och Minou till grinden bland annat.
I dag har jag en hektisk dag. Om en timme ungefär kommer det en familj och tittar på Cookie. Sedan ska jag själv ge mig iväg till Oskarshamn på en tripp. Vad jag ska göra där hoppas jag att jag ska hinna berätta för er senast i morgon.
Jag kan lova att det är något hästigt och spännande!
Födelsedag
I dag fyller jag 53 år!
Vart tog tiden vägen?
Det var ju i går jag gick i högstadiet och hade köpt min första häst.
Jag begriper ingenting...
Av Minou fick jag en blyertsteckning på.....Da Capo, förstås.
Jag fick den i förskott,
så jag har redan köpt en ram som jag ska rama in den i.
Av Hanse fick jag ett väldigt efterlängtat objektiv
också det i förskott.
Dock glömde min älskade make att jag fyllde år just i dag,
så någon gratulation blev det inte innan han gick och lade sig i kväll.
Gissa om han kommer att få höra det i morgon ;-)
Utflykt till Gunnarsöknas Islandshästgård
I går hade Minou ledigt från skolan.
Det passade så bra för vi ville göra ett besök
hos Gunnarsöknas islandshästar.
Där täffade vi massor av jättefina och trevliga ilsndshästar!
Det var avelsston och avelshingst,
unghästar och ridhästar,
den ena finare än den andra.
Det var så många att jag blev alldeles snurrig i huvudet av alla namn,
så jag kommer bara ihåg vad en del av dem hette.
Tyvärr regnade det ju hela dagen i går,
men här kommer i alla fall lite biler på blöta men söta pållar.
Här är gårdens fina hingst Skrudor frá Framnesi.
Från andra sidan.
Ettåriga unghingstar.
Kolla vilken lång man!
En kelgris som heter Hekla.
Supersött ettårigt ungsto.
Söt tvåårig hingst.
Bus i paddocken.
Häftigt tecknad, eller hur?
Fyraårig valack med matte.
I väntans tider.
Ettårigt sto.
Vackert sto.
Hekla har lååång man!
Lilla ettåriga sötnosan igen.
Gissa vilken pålle vi blev förälskade i?
Sommarbetet
Jag fick en fråga om vårt sommarbete,
så jag tänkte berätta om det.
Det är ett 8 ha stort naturbete.
Där finns både skog som skydd mot sol eller regn
och det finns mycket stora öppna ytor där det fläktar ganska mycket.
Vi äger inte sommarbetet,
utan arrenderar det.
I år är det femte året vi har det.
På valborgsmässoafton är det brasa och fyrverkeri i hagen.
Så tidigast den första maj kan vi släppa hästarna där.
Vi är så himla glada över att ha tillgång till ett så stort och fint bete.
Det är ju inte alla förunnat att ha det.
Swisch, Swisch..
Lite blev det gjort, men man vill ju alltid hinna med mer än vad man mäktar med.
I lördags lastade vi hästtransporten full med ytterligare ett lass ensilageplast från vinterns förbrukning och slängde det på soptippen. Vi gör av med mellan fem och sex rundbalar i veckan, (på vardera ca 520 kg (våran höbonde har inbyggd våg på sin lastare) och då är det ganska torrt hösilage i år). Det blir ungefär 27 balar i månaden, så det blir en ansenlig mängd ensilageplast på vinterhalvåret. Nu kan man ju tycka att det vore smartare att åka till tippen lite oftare för att inte behöva ha så hiskeligt mycket plast här hemma, och det säger vi varje försommar att vi ska göra nästkommande vinter. Men agendan är nästan alltid full, så det blir inte av....lite typiskt oss tyvärr.
Efter soptippsbesöket åkte Minou och jag till Mjölby för att hämta ut Týrs ögonmedicin (jag har inte "hunnit" berätta för er om hans ögonsjukdom, men det kanske blir en annan dag). Men hans salva hade inte kommit ännu, så vi passade på att shoppa lite annat istället. Det blev sex pikétröjor till Hanse (rea på Dressman) och några nya "ljusplattor" till min cultljusstake.
Sedan bar det av till Sharpman, det gäller att passa på när Minou och jag är ute på vift själva ;-) Där hittade vi tyvärr inte något speciellt som vi ville ha förutom en ny rosa grimma till Yrsa. Jo, egentligen finns det ju hur mycket som helst som man vill ha, men schabrak för över 700:- tillåter inte vår kassa. Hundmat och tuggleksaker handlade vi också. Det går åt massor med tuggleksaker nu till Moses, annars gnager och biter han sönder allt han kommer över.
När vi kom hem gjorde Minou och jag hemmagjord pizza, som inte blev sådär jättegod tyvärr.
Sedan gick vi ut till stallet och tog in stoflocken och pysslade med dem. När de skulle släppas ut tog vi bort mammorna Yrsa och Yanni från flocken och släppte dem på ridbanan. Det var verkligen hög tid att sära på fjolårsfölen och deras mammor. Fölen fick gå ut i vanliga hagen med resten av flocken. Sunny gnäggade lite efter mamma Yrsa ett tag och sprang runt och letade efter henne. Men hon lugnade sig ganska snabbt. Yrsa och Yanni brydde sig inte ett dugg.
Så var den dagens aktiviteter slut.
Igår åkte vi till sommarbetet och fixade med staketet igen. Vi drog om en tråd och satte dit batteriet. Tog dit vattenbaljor och fyllde dem. Sedan körde vi hästar till betet i ett antal timmar. Vi vågade bara lasta dem en och en eftersom ingen av dem är van att åka transport. Två av dem hade aldrig åkt överhuvudtaget tidigare.
I går som var första etappen av betessläpp, åkte Isadora, Mussie, Karat, Cookie, Bambi och Rufus dit. Man trodde ju att det skulle bli lite livat när vi släppte dem, det brukar det bli. Men i år var det väldigt stillsamt. Det var bara Karaten och Cookie som visade upp sig lite.
När vi efter fem timmars farande fram och tillbaks mellan betet och hemma var klara, var det dags att köra ut ensilagebalar till föl- och hingsthagarna. Hanse hade hämtat hem nya balar när Minou och jag roade oss på Sharpman.
Sedan fick Svarten flytta tillbaka till hingsthagen eftersom han inte har ont i benet längre. Det är bara nyttigt för honom att få röra sig så mycket som möjligt. Det påskyndar läkningsprocessen då inget eventuellt var blir kvarstående i såret, utan läcker ut lättare när han rör sig.
Efter sedvanlig fodring och vattning var även gårdagens hästpyssel klart. Då var det rätt gott att få sig lite grillat kött och friterad pommes, det var bara vinet som saknades...
Alla bilder är tagna i går på sommarbetet.
Äntligen har jag planterat lite vårblommor...
Äntligen har jag planterat lite vårblommor vid köksingången. Det är tradition att göra det till påsken varje år, men i år hann jag tyvärr inte förrän nu i veckan. Men bättre sent än aldrig.
Stackars Svarten
Döm om vår förvåning när vi skulle hämta honom i hagen och upptäckte att han inte gick riktigt rent med bakbenen. Det visade sig att han hade fått ett sår på insidan av ena bakbenslåret. Ett litet, litet sår som inte var nytt för dagen utan var lite infekterat.
Stackars Svartens köpare fick åka hem till Åtvidaberg igen med tom transport. Men vi var överens om att vi inte ville flytta Svarten när han hade så ont. Han fick nämligen riktigt, riktigt ont när jag tvättade såret. Då blev har rejält halt.
I går hade vi veterinären här för att kolla honom och ge honom stelkrampspruta. Hon sa att såret satt på ett väldigt bra ställe där inga viktiga leder eller senor låg precis under. Vi skulle bara fortsätta att sköta såret på samma sätt som vi gjort sedan vi upptäckte det. Tvätta och försöka hålla det öppet så det läker inifrån och ut.
Tydligen har det gjort bra verkan, för nu är inte Svarten hämmad i sina rörelser längre. Kanske var det så att såret läkt utifrån från början så det var därför han fått en varbildning inuti där det inte ännu var läkt?
Nu hoppas vi bara på att Svarten ska bli hel igen, för då blir det dags för honom att flytta hemifrån igen.
Hejdå Minette!
Som ni kanske minns så hade vi ju en familj här som tittade på Minette. Det var samma dag som en annan familj var här och köpte Norman. Nu har Olle och hans mamma Helén varit här ytterligare en gång och provridit. Det gick bra även den gången, så de bestämde sig för att de ville köpa henne.
Så igår var det dags för Minette att flytta till sitt nya hem. Jag jobbade på dagen, så familjen kom på kvällen för att hämta henne. Minette klev på transporten riktigt duktigt, efter bara en liten stund av funderande. Då har hon inte åkt transport sedan vi köpte henne, så vi var verkligen jättenöjda med henne.
Minette flyttar inte alls långt bort, bara en tre fyra mil ungefär (nästan granne med dig, Cattis). Där ska hon bo tillsammans med shettisarna Smulan och Vicke Vire. Matte Helén har mångårig hästvana och husse Olle är lite sugen på att rida lite större häst än shetlandsponny. Jag tror att det här kommer att bli jättebra, både för Minette och nya ägarna!
Jag Fick En Utmaning
1. Favoritras och varför?
Trots att vi har en liten uppfödning av New Forest är inte New Forestponnyn min absoluta favoritras. Jag gillar nämligen alla slags ponnyer och hästar av kallblodstyp. Ja, egentligen alla slags hästar. Men jag gillar ponnyuppsynen väldigt mycket. Det talar till mig lite mer än halv-/fullblodstypen. De ser lite anonya ut för mig. Fast det beror säkert på att jag har bristande erfarenheter av "hästar", det har liksom varit "ponny" för hela slanten för mig.
2. Vilken häst har betytt mest för dig?
Oj,oj,oj, det finns några stycken som har stått mig närmare än andra. Just nu av våra nuvarande hästar är det Da Capo. Han har något som tilltalar mig lite extra, vet egentligen inte vad, det är bara en känsla.
3. Vilken känd häst skulle du vilja rida en lektion på och varför?
Ärligt talat skulle jag inte vilja rida lektion på någon känd häst. Jag är inte på den nivån i min ridning, tyvärr. Jag skulle säkert fara ur sadeln i första travstegen. Jag har inte ridit häst kontinuerligt någon gång i mitt liv, så jag är totalt ovan med så stora rörelser. Däremot skulle jag gärna rida lektion på en välskolad ponny. Den behöver inte ens vara känd...
4. Vilken känd ryttare skulle du vilja ha till tränare och varför?
Jag skulle vilja rida för Ulla Håkansson. Jag gillar hennes sätt att träna sina hästar ute i naturen, inte bara vara inne i ett ridhus skyddande miljö.
5. Bästa låten att rida till?
Jag har ridit till musik några gånger och det var väl mysigt på sitt vis, men nej jag föredrar att rida ute till fåglarnas kvitter.
6. Vad klarar du dig inte utan i stallet?
Jag säger som Kerstin; HÄSTAR såklart!
7. Shortshaps eller stövlar?
Oftast är jag slarvig och rider utan varken det ena eller det andra. Men shortchaps är bekvämast, tycker jag.
8. Dressyr eller hoppning?
Både och! Fast på min låga nivå kalas det varken det ena eller det andra, tror jag ;-)
9. Helskodda eller oskodda ridbyxor?
Förr föredrog jag helskodda ridbyxor. Nu gillar jag lite "friare former" som inte känns så trånga, så nu gillar jag oskodda bättre. Men jag rider gärna i vanliga stretchjeans också.
10. Vad hette första hästen du red på?
Det var i Vadstena hamnpark på ponnyridning, så det har jag ingen aning om. Men den första hästen jag red kontinuerligt på hette Putte och var en shettis.
11. Vilken klubb rider du för?
Som sagt, när man är på min nivå rider man inte för någon klubb. Däremot känns MORF som min hemmaklubb, där har jag ridit lektion i ett flertal år som vuxen även om det var ett antal år sedan senast.
Den här utmaningen skickar jag vidare till Erika och Linda. Hoppas ni har tid och lust att svara på den.
Älsklingen när han fick 40 p och blev Res BIR som tvååring.
Påskutställning
Det som var lite annorlunda den här gången var att det visades en avkomma till en av våra hästar. Är det någon som minns att Dimmans Karat hoppade över till stohagen och betäckte ett antal ston, en natt sommaren 2010? Jo minsann, det gjorde han den lilla lymmeln! Här kan du läsa om det.
Resultatet, lilla Missy (namnet är kommet från engelskans misstake) ställdes ut på utställningen. Hon fick hela 37 poäng, varav en 8 på benen, vilket jag tycker är riktigt bra när man har en pappa som inte är godkänd. Det är ju faktiskt bara ett poäng från klass I.
Såklart passade jag på att ta några kort på underverket:
En liten läckerbit, eller hur?
Efter tre dagars intensiv lek och samvaro ...
Efter tre dagars intensiv lek och samvaro med gullungarna, var jag helt slut. Faktiskt så slut att jag inte vågade sätta mig i bilen och åka hem i går kväll. Jag kunde inte garantera att jag skulle klara att hålla mig vaken i trettio mil, så det kändes det lite vanskligt att göra ett försök. Som tur var så är jag ju ledig i dag med från jobbet, så då gick det ju bra att stanna. Nu är jag nyss hemkommen, min plan är att dammsuga och torka golv innan vi lagar middag, men det känns som om kroppen och knoppen inte klarar av så många knop ;-) Roligt har jag haft i helgen i alla fall! Om tre veckor är det dags igen.
